...OCH DET VAR NÅGONSTANS I MITTEN AV JANUARI SOM MITT SJÄLVTVIVEL TOG ÖVER MIG

Det värsta, det är att du förstår.
Du har gått samma vägar som jag går.
Bara dom som bländats av ljuset kan se hur bra vi mår.
Vi som alltid varit dom samma
vill helst av allting vara några andra.
En lögn som vi går på...
Man blir sig själv ändå..?
Min osäkerhet är min brist.
Du letar den i ögonen.
Så jag säger att jag inte har förändrats, men det har jag visst...
Du säger att något känns rätt, men det här är fel?!

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .